Curators: Nina Slejko & Conny Blom
Thomas Dahl, (1958), lives and works in Göteborg.
In his work, Thomas Dahl explores complex, and time consuming processes. He creates methods and precise guideless which he sets out to follow with mathematical precision. However, Dahl lets chance take its course and when, for example, his drawing of 0.5 millimetre squares drawn with Derwent H pencils changes tone with new pencils of the same brand and hardness, he embarks on a correspondence with a quality technician at Derwent and let it slide from pencil discussion over to musings about weather in Britain and Sweden and the landscapes the two writers are passing on their way to work.
The mathematical structures, tiny drawn squares and triangles, exact rules and guidelines might at first glance remind of Sol LeWitt’s oeuvre, but alongside the poetic and meditative, there is a slightly neurotic or manic shade over all of Dahl`s work. This clash between the dry, functional engineering, the |
 |
spiritual and the manic is what makes Thomas Dahl`s work so captivating and even, as it happens, humorous. For example, the artist once found it relevant to grind a chair into fine sawdust by hand, only to glue it back together in its previous shape again. During the 846 hours of drawing the 0.5 millimetre triangles that were to become the piece Penvässblomma, Dahl saved all the scraps after sharpening his pencils and presented the decomposing pile with a little green shoot sprouting of it as part of the piece. He learns texts in languages that are foreign to him, and performs them heartily in city squares and venues, entertaining passersby’s while standing on a little stool that used to belong to his recently deceased father. The stool itself has been painted in a shade of yellow matching the one of post-it notes (a symbolic bearer of memory), a shade Dahl after multiple attempts at various paint manufacturers finally managed to mix satisfactory.
Thomas Dahl worked as a systems developer for 15 years before he started studying art. During his years at the company, time and efficiency were always in focus and this would also be the material of much of Dahl’s artistic work. As an artist Dahl allows himself to be inefficient, to take long time to complete a small task, to allow space for reflection, to look back, remember, analyse and deconstruct his actions. The slowness of his work charges his pieces with something that has no place in a capitalist economy but is just therefore so much more valuable – accumulated time turned into a sublime presence, reclaiming the ritualistic consecration as a tool to elevate something above its original meaning and function, and in its midst a man trying to understand himself and his place in this world, rather than trying to conquer as much space as possible. |
I sitt konstnärskap utforskar Thomas Dahl komplexa och tidskrävande processer och han skapar metoder och precisa riktlinjer med vilka han avser genomföra sina verk. Under arbetets gång låter Dahl emellertid det oförutsedda ta plats, och när han exempelvis upptäcker att en pågående teckning uppbyggd av 0,5 millimeter stora kvadrater får en annan ton när han börjar använda nyköpta blyertspennor av samma fabrikat och hårdhetsgrad som han hittills använt, så inleder han en brevkommunikation med en kvalitetstekniker på det brittiska företag som tillverkat pennorna. Konversationen låter han glida över från pennornas kvalitet till reflektioner över vädret i Sverige och Storbritannien, och de landskap som de båda brevförfattarna passerar till och från arbetet.
De matematiska strukturerna, de minimala geometriska formerna och de exakta reglerna och riktlinjerna kan vid den första anblicken påminna om Sol LeWitts arbeten, men jämte det poetiska och meditativa, finns det en aningen neurotisk och manisk ton över alla Dahls projekt. Denna konflikt mellan det torra och funktionella, det spirituella och meditativa och det maniska är vad som gör Thomas Dahls verk så fängslande och till och med, som det händer sig, humoristiska. Exempelvis så fann konstnären det en gång relevant att för hand slipa ner en stol till sågspån för att sedan limma samman flisorna och återskapa stolens ursprungliga form. Under de 846 timmarna som konstnären tecknade de 0,5 millimeter stora trianglar som skulle komma att utgöra verket Penvässblomma, sparade han allt flis från pennvässaren och presenterade den förmultnande högen som en del av verket. I högen hade en okänd växt slagit rot och skjutit upp ett litet skott. Dahl lär sig texter på för honom främmande språk och presenterar dem med ingivelse på torg och gator till förbipasserandes förundran. Under dessa framträdanden står konstnären på en liten pall som brukade tillhöra hans sedan en tid avlidne far. Själva pallen har målats i en gul ton som matchar den typiska post-it lappen (en symbolisk bärare av minnen), en ton som Dahl efter en rad försök hos olika färgtillverkare slutligen lyckades blanda fram till tillfredställelse.
Thomas Dahl arbetade som systemutvecklare i 15 år innan han började studera konst. Under åren på företaget stod tid och effektivitet alltid i fokus och häri skulle Dahl också hitta det konstnärliga material som merparten av hans arbeten skulle komma att kretsa runt. Som konstnär tillåter sig Dahl att vara ineffektiv, att ta lång tid på sig för att genomföra enkla uppgifter, att tillåta utrymme för reflektion, att blicka bakåt, att minnas, att analysera och dekonstruera sina handlingar. Långsamheten i hans arbetsprocess laddar hans verk med något som inte får plats i en kapitalistisk ekonomi, men just därför blir så mycket mer värdefullt – ackumulerad tid omvandlad till sublim närvaro, återerövrandet av det rituella konsekrerandet som ett verktyg att höja upp något över sin ursprungliga mening och funktion och mitt i detta en man som försöker förstå sig själv och sin plats i världen, snarare än att försöka ta så mycket plats som möjligt. |
